1797-183 Charles-Emile-Callande de Champmartin (Bourges, 1797 -Paris,1883) was a French painter. His numerous portraits, historical and religious pictures were very popular.  Related Paintings of charles emile callande :. | la bataille de maipu | carabinier a cheval | course de chevaux dite le derby d'epsom | cheval a' l' entrainement | ete de noir dit le negre joseph |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Ubaldo Gandolfi
Italian Painter, San Matteo della Decima, 1728 - Ravenna, 1781 was an Italian painter of the late-Baroque period, mainly active in and near Bologna. He was born in San Matteo della Decima and enrolled by the age of 17 at the Clementine Academy, where he apprenticed with Ercole Graziani the Younger, Felice Torelli, and Ercole Lelli. He was from a large family of prolific artists, including his sons Giovanni Battista and Ubaldo Lorenzo, as well as his brother Gaetano and nephews Mauro, Democrito (who became a pupil of Antonio Canova), and niece Clementina. Together, they are considered the last representative of the grand manner of painting characteristic of the Bolognese school, that had risen to prominence nearly two centuries earlier with the Carracci. Gandolfi's work ranges from Baroque to Neoclassic styles, and specifically recalls the style of Ludovico Carracci. He completed, in 1770-75, a series of canvases on mythological narratives for the Palazzo Marescalchi in Bologna (two are now in Museum of North Carolina ). He died in Ravenna in 1781.
Marsden Hartley
1877-1943 Marsden Hartley (January 4, 1877 - September 2, 1943) was an American Modernist painter and poet in the early 20th century. Hartley was born in Lewiston, Maine, USA. He began his art training at the Cleveland Institute of Art after moving to Cleveland, Ohio in 1892. At the age of 22, he moved to New York City, where he attended the National Academy of Design and studied painting at the Art Students League of New York under William Merritt Chase. A great admirer of Albert Pinkham Ryder, Hartley would visit Ryder's studio in Greenwich Village as often as possible. While in New York, he came to the attention of Alfred Stieglitz and became associated with Stieglitz' 291 Gallery Group. Hartley had his first major exhibition at the 291 Gallery in 1909 and another in 1912. He was in the cultural vanguard, in the same milieu as Gertrude Stein, Hart Crane, Charles Demuth, Georgia O'Keeffe, Fernand Leger, Ezra Pound, among many others. Hartley, who was gay, painted Portrait of a German Officer (1914), which was an ode to Karl von Freyburg, a Prussian lieutenant of whom he became enamored before von Freyburg's death in World War I.